AnotherSideOfMe

Bekvämlighet

Viktor Svensson

Har du någonsin känt att du fastnat i livet? Kanske på ett jobb där du inte längre känner dig utmanad eller lycklig, men ändå fortsätter du att stanna kvar där bara för att det känns bekvämt. 

I detta avsnitt av min podcast delar jag min personliga berättelse om hur jag fastnade på mitt tidigare jobb inom handelsbranschen för 14 år, helt enkelt för att jag var för bekväm för att våga byta. 

Jag berättar om den aha-upplevelse jag upplevde när jag slutligen bestämde mig för att byta jobb och hur det förändrade mitt liv till det bättre. Jag delar med mig av de insikter jag fick under denna resa och hoppas att det kan inspirera dig att våga utmana din egen bekvämlighet

Hoppas du gillar avsnittet.

Support the show

Speaker 1:

Du lyssnar på podden som vill visa en annan sida av mig och samtidigt en annan sida av män, och mitt namn är Victor Hallå, hej och god dag och välkommen till ett nytt avsnitt av en andra sidor av mig. Idag ska vi prata om ett ämne som står mig väldigt varmt om hjärtat, nämligen bequämligt. Sen står vi ju, ser alla ämnen jag har tagit upp mig varmt och mer. Det är en annan sida av mig, som är en annan sida av män. Jag vill säga att jag har tagit upp mig för att göra det här, nämligen bequämlighet. Sen står vi ju, ser alla ämnen jag har tagit upp mig varmt och mer. Ni förstår, jag tänker inte att den här bequämligheten där man är så bekväma är att man kan visa sin galna humor, utan mer om den här bequämligheten som gör att jag nästan har fastnat i livet, att jag står still, om man kan ju fastnat på ett jobb eller vad den kan vara, eller så kan man faktiskt ha fastnat Och bli utför bekväm med någon. Men för min del så var det mitt dåvarande jobb.

Speaker 1:

Jag hade jobbat inom handels i 14 år Och vad kan jag säga med säkerhet? att de sista 5-7 åren så var jag alldeles för bekväm. Jag borde ha bytt för att utmanna mig själv, och jag har verkligen haft världens bästa kollegor. Jag vill inte skylla allt på dem, att de borde ha ett anledning till att jag stannar, utan det var för att jag var just för bekväm för att byta Och jobbet gjorde mig inte lycklig längre, det utmanade mig ingenting längre, men ändå stannar jag kvar.

Speaker 1:

Jag minns att jag hade tankar som att tänka om jag byter och jag inte trivs, då är jag på ett helt nytt ställe med människor jag aldrig träffat och jag inte trivs. Men här är jag i fortfarande bekväm Och här vet jag också vad jag får och vad jag har, just så att jag är bekväm här. Men så fort jag tog steget och bytte, så fort jag vågade, så tänkte jag, varför väntar jag så jäkla länge på att göra det här? Och så har det varit i många delar av mitt liv där jag faktiskt vågade gå utanför min comfort zone. Jag vill inflikta att jag fick väldigt mycket hjälp av folk i min närhet som pushar mig till att byta, att söka jobb, för de såg att jag inte var lycklig där jag var, att jag nästan har stannat i livet.

Speaker 1:

Jag minns att jag hade en provintervju med min dåvarande flickvän Och hon börjar fråga mig en massa normala frågor som att Men varför har du just sökt annars tjänsten, victor? Vad kommer att göra just dig bra för den här rollen? Och det låser sig verkligen direkt i huvudet på mig. Det var som att det var en sån lifeline som jag satt på till utan att något hopp upp, men till mitt försvar hade jag inte varit på en intervju på tio år nästan, eller fjorton året och så, men till min fördel där, men inte till världen. Så var det corona. Så jag hade min första intervju digitalt Och jag minns att jag satt upp positiva citat på vägen bakom skärmen och hade skrivit upp allt jag har gjort.

Speaker 1:

Bra, för jag kommer inte ihåg någonting. Det blev lite lättare då, i alla fall, och sen såg de inte mycket. Jag svättades. Men det är bra, ett bra filter. Bara så fungerar det. Men tillbaka till just bekväm.

Speaker 1:

Man kan vara bekväm med så otroligt mycket saker. Man kan vara bekväm vart man bor, vilka man umgås med sitt jobb då, som är min del Sin partner, vart du handlar, vart du reser, att du alltid heter Tackos på fredagar. Man kan gå ner i så mycket detaljer. Så jag tror du ser vad jag försöker säga här Och i mitt fall vet jag att jag var bekväm och framför allt rädd för förändring Och för att förstå att jag är väldigt privilegierad, som man kan tänka, så att jag ens har ett val att kunna byta jobb.

Speaker 1:

Men hur vet jag om jag har blivit för bekväm? I mitt fall hade jag människor som sagt att jag inte var kring mig, som såg det och verkligen visade mig att jag inte var lycklig. Om man alltid kommer hem och klagar på någonting, som i mitt fall mitt jobb, så vore det egentligen insett att jag inte var så lycklig, men jag gjorde aldrig någonting åt det. Men om vi ska vara riktigt äliga med vad andra, som vi har hoppats att vi har blivit och kommer fortsätta vara, så tror jag faktiskt att man vet vart man är för bekväm. Men det är lite jobbigt att erkänna det, för då måste jag göra något åt det själv Och det är väldigt, väldigt jobbigt, i alla fall för min del. Men är man riktigt älig mot sig själv, så tror jag man kan se vart man har blivit för bekväm Och det är, som jag sa, jobbigt att pusha förbi det här bekvämligheten. Så det är en ganska skrämmande tanke, men en väldigt viktig sådan.

Speaker 1:

Vad är jag för bekväm med just nu? Jag vet att det hjälper mig mycket och många i min ärhet, för om man är så älig mot sig själv och kan se vart man har blivit för bekväm. Och sen är det bra att utmana varför man är bekväm i vissa saker. Jag vet att i många år vill jag flytta tillbaka till den lilla ska man säga byggen eller mindre staden morås, där jag växte upp, till slut I frågesättare.

Speaker 1:

Bara, är det för att jag är för bekväm? jag vet vart allting finns? jag känner de flesta människorna där. Är det för att jag är bekväm eller söker bara tryggheten? Och innan jag tänkte efter så hade jag aldrig utmanat den tanke att måste jag flytta tillbaka, eller är det bara för att jag vill ha tryggheten och bekvämligheten?

Speaker 1:

Sen den positiva bekvämligheten är ju någonting helt fantastisk. När man har blivit så bekväm på ett bra sätt, med noga, att man bev tar upp några murar, det är något bland det vackraste som finns. Om man är så bekväm med sina vänner att man inte behöver tuppna en fasad heller. Det är också otroligt kraftfullt och fint att ha. Och för min del att bli mer och mer bekväm med att podda, att höra sin egen röst, att till och med kolla på sig själv. För att jag spelar in en del videos också, vilket är otroligt utmanande. Det enda jag hör i varje avsnitt är att jag är ju bara en editerad person, men annars hövar jag. Och vad tänker jag? Låt jag verkligen så här? Vad är det? Nu har jag blivit lite mer bekväm, på ett positiv sätt. Tack för att ni lyssnade och hoppas att avsnittet var bekvämt att lyssna på. Ha en jättefint dag Och en bekväm dag. Jag ville bara säga tack för att ni lyssnade Och glöm inte av att vara snälla mot dig själva och vara snälla mot andra.