Dressed Not to Kill
The Missing Thread: Untold Stories of Black British Fashion
Det är ingen nyhet att den kreativa sidan av modefältet domineras av vita människor och att dess utveckling präglats av att främst vita människor haft tillträde till den. Just nu pågår många initiativ för att öka mångfalden och inkluderingen i olika modeföretag och modeskolor. Men man behöver också berätta andra historier om mode och vidga idén om vad mode är.
I dagens avsnitt står social hållbarhet i fokus, där mångfald och inkludering är en självklar del. Vi tar avstamp i en utställning som gick på Somerset House i London under hösten och vintern, The Missing Thread: Untold Stories of Black British Fashion, som på ett fantastiskt sätt berättade historien om svart brittiskt mode genom fyra teman: home, tailoring, performance och nightlife. Varje tema inbegrep, i vid bemärkelse, rum där svart brittiskt mode och design dels hämtat inspiration, dels utvecklats och blomstrat på helt egna villkor. Historien, som återberättas i podden, är oerhört gripande men också djupt fascinerande och utställningen var i sig en hyllning och ett erkännande till en uppsjö svarta brittiska designers som tidigare inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.
Vi talar om strategier man tar till när ens karriär inte tar fart på samma sätt som den vita normen, om hur rasism kom till uttryck på 80- och 90-talen, om Joe Casely-Hayford – den förbisedda designern som till slut fick ett postumt erkännande av British Fashion Council i höstas, vi pratar om intersektionalitet, om anpassning, om vad Morgan Stanley som var stolt huvudsponsor av utställningen kunde lära sig av den, om korsbefruktning mellan mode, konst, musik, nagelbarer, med mera, om kulturell appropriering och autenticitet.
Vi samtalar med utställningens curator, Andrew Ibi, forskare och lärare vid Liverpool John Moores University där han leder modeinstitutionen, men också själv designer, och DJ och entreprenör. Vi träffar också Patricia Saunders, professor i engelska vid University of Miami, specialiserad inom karibiska studier och författare till boken Buyers Beware och Donna Hope, professor i kultur, samhälle och genus vid University of West Indies i Jamaica, och också hon specialiserad inom karibiska studier. Donna Hope är författare till boken Dancehall Queen.
Designers som omtalas i avsnittet är bland andra Joe Casely-Hayford, Ozwald Boateng, Bruce Oldfield, Chris Ofili, Eddie Chambers, Ninivah Khomo, Monisola Omotos, Maud Sulter, Faisal Abdu’Allah, Christine Checinska, Keith Piper, Nicholas Daley, Bianca Saunders och Saul Nash.
Programmet leds av Jenny Lantz, docent i företagsekonomi med inriktning på kulturekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Intervjuerna med Patricia Saunders och Donna Hope görs av modejournalisten Sofia Hedström de Leo. Bakom podden står också forskaren Tina Sendlhofer, Stockholm Environment Institute.
Tack för att du lyssnar! Följ oss gärna på Instagram.
Det är ingen nyhet att den kreativa sidan av modefältet domineras av vita människor och att dess utveckling präglats av att främst vita människor haft tillträde till den. Just nu pågår många initiativ för att öka mångfalden och inkluderingen i olika modeföretag och modeskolor. Men man behöver också berätta andra historier om mode och vidga idén om vad mode är.
I dagens avsnitt står social hållbarhet i fokus, där mångfald och inkludering är en självklar del. Vi tar avstamp i en utställning som gick på Somerset House i London under hösten och vintern, The Missing Thread: Untold Stories of Black British Fashion, som på ett fantastiskt sätt berättade historien om svart brittiskt mode genom fyra teman: home, tailoring, performance och nightlife. Varje tema inbegrep, i vid bemärkelse, rum där svart brittiskt mode och design dels hämtat inspiration, dels utvecklats och blomstrat på helt egna villkor. Historien, som återberättas i podden, är oerhört gripande men också djupt fascinerande och utställningen var i sig en hyllning och ett erkännande till en uppsjö svarta brittiska designers som tidigare inte fått den uppmärksamhet de förtjänar.
Vi talar om strategier man tar till när ens karriär inte tar fart på samma sätt som den vita normen, om hur rasism kom till uttryck på 80- och 90-talen, om Joe Casely-Hayford – den förbisedda designern som till slut fick ett postumt erkännande av British Fashion Council i höstas, vi pratar om intersektionalitet, om anpassning, om vad Morgan Stanley som var stolt huvudsponsor av utställningen kunde lära sig av den, om korsbefruktning mellan mode, konst, musik, nagelbarer, med mera, om kulturell appropriering och autenticitet.
Vi samtalar med utställningens curator, Andrew Ibi, forskare och lärare vid Liverpool John Moores University där han leder modeinstitutionen, men också själv designer, och DJ och entreprenör. Vi träffar också Patricia Saunders, professor i engelska vid University of Miami, specialiserad inom karibiska studier och författare till boken Buyers Beware och Donna Hope, professor i kultur, samhälle och genus vid University of West Indies i Jamaica, och också hon specialiserad inom karibiska studier. Donna Hope är författare till boken Dancehall Queen.
Designers som omtalas i avsnittet är bland andra Joe Casely-Hayford, Ozwald Boateng, Bruce Oldfield, Chris Ofili, Eddie Chambers, Ninivah Khomo, Monisola Omotos, Maud Sulter, Faisal Abdu’Allah, Christine Checinska, Keith Piper, Nicholas Daley, Bianca Saunders och Saul Nash.
Programmet leds av Jenny Lantz, docent i företagsekonomi med inriktning på kulturekonomi vid Handelshögskolan i Stockholm. Intervjuerna med Patricia Saunders och Donna Hope görs av modejournalisten Sofia Hedström de Leo. Bakom podden står också forskaren Tina Sendlhofer, Stockholm Environment Institute.
Tack för att du lyssnar! Följ oss gärna på Instagram.